Frankrike, Alsace (7)

Vi har nu campat en natt i ruta 91.

Vi har en lång och het resa framför oss för att komma ner till Route du vin d Álsace som är målet för vår resa.

Värmen gör att koncentrationen sviktar och vi missar några avfarter.
Resan tar lång tid.
Vi siktar på Selestadt, som ska vara lämpligt att utgå från för att utforska Alsaceområdet.
Vi slår läger på en liten camping i utkanten av Selestadt.

Trots att det är några år sedan,
är det mest husbilar och husvagnar på campingen.

Vi är nästan ensamma om att campa i tält.
En natt ligger dock två unga killar i ett litet tält strax bredvid oss.
De har cyklar och en australisk flagga bak på cyklarna.
Undrar just hur långt de har trampat.

Storkar är en vanlig syn.
Plötsligt spatserar en stork förbi vårt tält.
Vi tycker det är jättespännande och fotar denna stork från alla vinklar.

Senare upptäcker vi att storkarna finns överallt.
Rätt som det är ser vi en stork flyga över våra huvuden.
Vi vänjer oss snart.
Vi ser på turisterna vilka som nyligen kommit - de fotar storkar.
De som varit här ett tag, reagerar inte längre på storkarna.
Klasskillnad råder på alla campingar.
Lägst status har nykomna tältcampare.
Efter ett par dygn har vi höjts från bottenskrapet, till näst lägsta nivån.
Vi har blivit storkvana.

Uppe på taken finns storkbon där storkarna ser ut att trivas.

Allt går ut på att locka oss turister att öppna plånböckerna.

Ändå är det fortfarande lågsäsong nu i slutet av juni.

Fr o m juli är högsäsongen i gång och byarna som vi strosar i är då överfulla av turister.

Det är varmt.
Flera av mina tidigare resor har präglats av regn.
Det bestående minnet av alsaceresan är värme.
En het bil.
Och ett underbart landskap.