England, York (6)

York

Ett av de starkaste minnen jag har från York,
är de allra vackraste, utsökt doftande planteringar av
påskliljor, som jag någonsin har träffat på.
Påskliljan är Wales landsblomma.
Där har jag aldrig varit.
Men de engelska påskliljorna har jag upplevt.

Inga fotografier i världen kan göra dessa
daffodils, påskliljor rättvisa.
De måste upplevas i verkligheten.
Jag tycker om det engelska ordet daffodil.
Det doftar mer än det svenska påsklilja.

Att stoppa näsan i en daffodil
och känna lukten av vår.
En månad innan påskliljorna blommar hemma i Sverige.

Jag vill dela med mig av utsikten från vårt hotellrum.
Skulle skicka doften om jag kunde.

Jag är inte ensam om att beundra dessa daffodils.

William Wordsworth har skrivit en vacker dikt,

som heter just "Daffodils"

I min egen fria tolkning låter den så här:

Jag vandrade ensam likt molnet

som seglar högt över dalar och kullar

när jag plötsligt såg

en mängd av gyllene påskliljor

bredvid sjön, under träden

som svävar och dansar i vinden

Oupphörligt likt lysande stjärnor

som blinkar på Vintergatan

sträckte de sig i oändlig rad

längs vikens strand

Jag såg tio tusen i ett ögonkast

knycka på nacken i sin käcka dans

Vågor dansade till,

men de överträffade vågornas glitter

en diktare kan ej bli annat än glad

i ett sån´t muntert sällskap

jag tittade - och tittade - men tänkte föga

på vad denna rikedom mig gett

Ty ofta, när jag på soffan ligger

med frånvarande eller tankfullt sinne

de visar sig plötsligt för min inre syn

det är liksom ensamhetens glädje

och sedan fylls mitt hjärta med välmod

och dansar en dans med liljorna.

Naturligtvis är dikten mycket vackrare i William Wordsworths original:

Daffodils

I wandered lonely as a cloud

that floats on high o´er vales and hills,

when all at once I saw a crowd,

a host, of golden daffodils;

Beside the lake, beneath the trees,

fluttering and dancing in the breeze.

Continous as the stars that shine

and twinkle on the Milky Way,

they stretched in never-ending line

along the margin of a bay:

Ten thousand saw I at a glance

tossing their heads in sprightly dance.

The waves beside them danced, but they

out-did the sparkling waves in glee:

A poet could not but be gay,

in such a jocund company:

I gazed - and gazed - but little thought

what wealth the show to me had brought.

For oft, when on my couch I lie

in vacant or in pensive mood,

they flash upon that inward eye

which is the bliss of solitude;

And then my heart with pleasure fills,

and dances with the daffodils.

Jag längtar till våren och till mina egna påskliljor

längs husväggen.

Det dröjer inte så länge till.