Portugal, Madeira (4)

Madeira

Det finns mycket att läsa om Madeira på webben. Webkameror finns utplacerade på flera ställen i Funchal. Vi gör som alla andra och går till St Catarina Park och vinkar mot kamerorna. Vet inte om det lyckas. Kamerorna ska enligt uppgift ta bilder varannan timme. Det blir en lång väntan, eftersom ingen vet när timmen infaller.

http://www.madeira-web.com/

Här produceras Madeiravin. Ett besök i vinmuséet i Funchal visar att madeiraborna är stolta över sin gamla tradition att producera vin. Här finns 100-åriga flaskor. Dyra. Det får bli en billig, 5-årig turistvariant med småflaskor att ta hem till Sverige. De 100-åriga flaskorna är inget för oss.

Vi besöker även ett broderimuseum i Funchal.

Korkar har använts för att reproducera mönster. 

Livet har blivit lättare för invånarna på Madeira, sedan man har byggt många tunnlar. Landskapet är kuperat och det tog tidigare lång tid att röra sig över ön. Nu har man brutit vägar genom bergen och man kan snabbare resa runt ön. Tunnelbyggena har även skapat många arbetstillfällen.

Vi bestämmer oss för att följa med på en rundtur till norra delen av Madeira. Det har regnat i flera dagar, och det är svårt att ta sig fram till fots. Vi vill se mer av ön som vi har hört ska vara så vacker.

När vi ser på TV-nyheterna på morgonen, dagen för vår utflykt, möts vi av bilder av översvämningar och broar som sköljts bort av flodvågorna. Vi försöker förstå vad som sägs. Våra kunskaper i portugisiska är något begränsade. För att inte säga obefintliga.

Men så mycket förstår vi, att det har regnat så kraftigt att vägarna norrut är ofarbara.

Vi kontaktar hotellets reception, och de berättar att en nio månaders baby har spolats iväg av vattnet i en liten by norrut. Men babyn har mirakulöst räddats.

De avråder oss bestämt från att åka på en utflykt till norra delen av ön.

När researrangören sedan kommer, visar det sig att utflykten är inställd. Vägarna är bortspolade.

Ingen utflykt.

Jag trodde att jag visste vad blåst innebär. Men nu vet jag bättre.

När jag öppnar hotellets entrédörr, känns kontrasterna tydligt.

Det stilla lugnet där inne.

Så fort jag kommer utanför dörrarna suger vinden tag i mig.

Paraplyet vänds ut och in.

Ögonen tåras.

Ljudet från vinden överröstar våra mänskliga röster.

Havet dånar när vågorna slår mot stenklipporna.

Det känns farligt.

Ännu vet ingen, att någon vecka efter det att vi åkt hem till Sverige, sker den stora översvämningen på Madeira. Vi slipper uppleva hur vägarna i hela centrala Funchal spolas bort. Allt ser ut som en lervälling. Flyg är inställda, både till och från Madeira. Nyheterna i Sverige visar bilder på en översvämmad stad. Katastrof.