På varje plats som jag har besökt, finns det någon växt som framträder. Det kan vara en blomma, ett träd eller en buske. Något som växer överallt och som man ständigt träffar på.
På Madeira är det papegojblomman.
Strelitzia reginae.
Estrelicias
Den finns överallt.
I rabatter, stora eller små.
Det vimlar av papegojblommor.
Överallt papegojblommor.
Havet
Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.
Göran Palm
Det är jultid och kulörta lampor lyser utmed gatorna i Funchals centrum.
I saluhallen köper jag en liten planta.
Jag hoppas att den ska trivas hos oss i Sverige.
Ett år senare ser den ut så här. Jag undrar om det kommer att bli några papegojnäbbar.
Min papegoja trivs inte i full sol. Då torkar bladen. Skugga och regn verkar vara favoriter.
Under tiden som den växer till sig, får jag minnas papegojblommorna på Madeira.
Papegojblomman inspirerar mig till ett broderi.
Ingen annan uppskattar mitt broderi.
Bara jag.
För jag minns resan till Madeira varje gång jag passerar tavlan.
Jag blir glad av den.
Alla har sitt sätt att minnas. Det här är mitt sätt.
Det känns alltid lite vemodigt när jag avslutar en resa.
När jag ska ta adjö.
Jag lämnar en bit av mitt liv.
Vet inte om jag någonsin kommer hit mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar