På National Museum står det klonade fåret Dolly. Originalet. Det var här som forskare från Edinburgh University 1997 mixtrade med generna och skapade en exakt kopia av ett får. Här får Dolly stå till allmän beskådan i evighet.
Det finns mycket mer att se och berätta från Edinburgh.
Men det ska nog upplevas på plats.
Som avslutning vill jag förbereda dig som åker hit för första gången på en stor risk för språkförbistring.
Den skotska dialekten är inte lätt att förstå.
Jag uppfattar ett ord här och där. Jag inser att skottarna har stora problem att förstå min engelska, när det tydligt framgår att de koncentrerar sig maximalt och jag riktigt ser att öronen spetsas.
Jag får umgås med äldre damer i södra England. Där fungerar min engelska bäst, har jag upptäckt.
Vid ett tillfälle här i Edinburgh, är jag ute och flanerar längs The Royal Mile. Viker in på ett café för att vila benen. En ung servitris är lite nyfiken på den ensamma utlänningen. Hon pekar entusiastiskt ut på den utvikta kartan hur jag ska hitta flygbussen nästa dag när jag ska åka hem.
Det börjar bra, men sen hittar hon så många olika förslag på vilken buss jag ska välja, att det är svårt för mig att avgöra vilket alternativ som är bäst. Hennes skotska dialekt gör det i det närmaste omöjligt att hänga med. Hon ritar på kartan, och hon blir ivrigare och ivrigare. Pratar och pratar. Har jag förstått? Jag nickar.
Ibland låtsas jag förstå, för att så fort jag kommer utom synhåll fråga nästa person jag möter samma sak.
För det mesta lyckas jag ta mig dit jag ska.
Om inte - blir det bra ändå.
Jag säger som Nalle Puh sa:
Eftersom jag inte vet vart jag är på väg,
är det ingen mening att ha bråttom.
Jag vet ju ändå inte när jag är framme.
Det är dags att ta farväl av Edinburgh för den här gången, men jag kommer tillbaka.
Kan inte låta bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar