Vi följer med en busstur runt högländerna. Dagen efter den värsta stormen på många år. Regnet piskar av och till. Busschauffören stannar inte på högländerna. Dagen innan har träd vält och olyckor inträffat. Vi får fota den underbara utsikten genom bussfönstret. Det ger inte full utdelning.
Det känns underligt att svepa förbi King´s House Hotel, där dottern arbetade för ungefär 13 år sedan. I hjärtat av högländerna.
Här finns allt kvar, stillheten, vyerna. Jag gissar att även alla midges finns kvar. Småknotten som till och med fick de svenska norrländska knotten att blekna i jämförelse. De tog sig in överallt - i ögon, öron, näsa. Utan att vara insvept i myggnät var det omöjligt att vistas ute. Det tyckte i alla fall vi.
Jag har efter hemkomsten hittat en hemsida där jag kan kolla förekomsten av midges över hela Skottland. "A Midge Forecast".
Det är faktiskt sant.
Om du ska bege dig till Skottland, kolla här först:
http://2010.midgeforecast.co.uk/
Att se vyerna från ett regnstrilat bussfönster ger inte den rätta känslan, men ändå...
Vackert är det.
Åker utefter Loch Ness, Skottlands variant av Jämtlands Storsjö. Eller är det tvärtom?
Sjösystemet binds samman av Caledonian Canal.
Det finns bara ett ord för denna del av världen - breathtaking.
Ölet är klart godkänt. Kallt och skummande.
En härlig dag, trots att det innebär 12 timmars bussåkande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar