Tillbaka i Edinburgh. Mitt tredje besök här.
Mycket är sig likt, men staden känns större och stökigare.
Det beror nog på vilken sinnesstämning jag själv är i.
Besöket sammanfaller med att Island bjuder på ett askmoln över delar av Europa. Värst drabbat är norra Storbritannien. Edinburghs flygplats stängs under ett par dygn medan vi är i Edinburgh. Trötta resenärer som har övernattat på flygplatsen intervjuas på TV. Första dagen blåser det storm eller orkanvindar. Jag vet inte vilket. Det går inte att promenera. Det regnar i sidled. Först efteråt förstår vi att det har varit förenat med livsfara att vistas ute.
Vi gör ett besök på Britannia, den kungliga yachten som ligger i hamnen i Leith, Edinburghs hamnstad.
Jag är inte så rojalistiskt lagd, men har hört talas om Britannia i några andra sammanhang. Prinsessan Diana och prins Charles tillbringade sin smekmånad på Britannia. Vid ett besök på Kreta för några år sedan gjorde jag en utflykt till en avlägsen badvik. Här hade Diana och Charles stannat till med sin lyxyacht under sin smekmånad, fick jag lära mig.
Nu är den kungliga yachten pensionerad och ligger i Edinburghs hamn. Den är ett stort dragplåster för turisterna. Alltså måste jag passa på att gå ombord när jag har chansen.
Jag har föreställt mig en lyxyacht av ett helt annat slag än den jag går ombord på.
Den känns riktigt pensionerad. Det känns som att gå tillbaka till 40-talet. Fast då var jag inte född ännu.
Vi får se drottningens sovrum. Inget uppseendeväckande. Känns underligt att titta in i det mest privata utrymme man kan ha.
Kontrasterna talar sitt språk. Här är hytterna för personalen.
Våningssängar à la värnpliktiga på Sveriges regementen.
Kan jämföras med en av flera barer som finns på Britannia.
Det berömda fotot när Diana tar emot sönerna på Britannia.
På däcket finns lyxyachten som säkert användes flitigt vid resorna.
Allt om Britannia och dess historia finns att läsa på Britannias hemsida:
http://www.royalyachtbritannia.co.uk/
Det är ingen överväldigande upplevelse att besöka Britannia, men det är ändå intressant att se hur det fina folket lever.
Och jag köper en väldigt god och söt fudge, som man säljer på plats. Tillverkad i köket ombord på Britannia. En äldre gentleman som står före mig i kön, försöker förmedla receptet till mig på en skotsk rotvälska som jag förstår noll av.
Men det säger jag inte.
Jag ler vänligt.
Tar min fudge och går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar