Storstäder har sina faror.
Vi strövar längs med Seines strand.
Vi utstrålar nog lättlurade turister, för plötsligt står en yngre man framför oss.
Han plockar upp en ring från marken framför oss.
Visar upp vad han har "hittat".
- Titta, är det en guldstämpel?
Vi anar oråd direkt. Känns olustigt.
Maken har plånboken instoppad i innerfickan i jackan.
Jag drar mig bakåt.
Har han någon kumpan?
Jag ser ingen.
Jag tar ett stadigt tag i handväskan.
Inget händer, men jag är fortfarande övertygad om att det var ficktjuvar i farten.
Där lurar de sig. Trodde att vi var lättplockade dumma turister.
Vi försöker alltid att inte ha större summor med pengar med oss. Deponerar pass, pengar, resehandlingar på hotellet om möjligt.
Men ändå - kameror, dagens fickpengar - telefoner. Helt tomt är det ju inte i väskor och fickor.
Efter att ha blivit utsatt för ett rånförsök på Ibiza , som förstörde den semestern, och dessutom sett ett flertal rån på öppen gata har jag blivit vaksam och försiktig.
Här i Paris känner jag mig ändå lite bortkommen.
Visst kan jag lite franska, men den räcker inte riktigt till.
Det finns så många kaffesorter, så många olika kakor och croissanter.
Med choklad och utan choklad.
Dricks hit och dricks dit.
Betala i kassan eller vid bordet?
Nej jag känner mig inte riktigt hemma här.
Men roligt har vi.
Och vi äter massor med god mat.
Med eller utan franska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar