Vi hyr ett rum i Quartier Latin. Bara namnet låter romantiskt.
När vi promenerar från hotellet, bara några kvarter bort, öppnar sig en välbekant vy.
Bokstånden längs Seine.
Egentligen inget märkvärdigt, men ändå...Paris.
På andra sidan Seine står den mäktiga Notre Dame.
Den gotiska katedralen har stått här i 900 år.
Namnet Notre Dame, Vår Fru, är tillägnat jungfru Maria.
Det finns många kyrkor som är namngivna efter Notre Dame,
men nog känns det här som originalet, den äkta jungfrun.
Vi gör ett besök i Notre Dame och smyger omkring så tyst vi kan.
Det pågår en mässa, men turister är ändå tillåtna.
Doften av rökelse som stiger upp mot taket, den entonigt mässande rösten.
Magiskt.
Vill aldrig gå därifrån.
Stanna tiden.
Jag kan se Victor Hugos Ringare i Notre Dame, Quasimodo, framför mig.
Kanske han svingar sig däruppe i repen och klämtar i klockorna.
Jag var på skolresa till Paris för många år sedan.
Minns att jag fascinerades av Djävulsdjuren som pryder tornen långt däruppe.
Men ett fyradagarsbesök i Paris tillåter inte sådana extravaganser.
Måste komma tillbaka hit.
Någon gång.
Vi imponeras av exteriören.
Det högsta tornet har 422 trappsteg upp till tornets högsta punkt.
Inte det här tornet, men det är också imponerande.
Bygger vi sådana vackra byggnader idag?
Hur kommer nutidens arkitektur att se ut om 900 år?
Finns tid för skönhet i dagens uppskruvade tempo?
Teknik är fantastisk när den fungerar. Om du är intresserad av att se hur Notre Dame ser ut inuti, kan du klicka på länken här nedan. Om du väntar en liten stund medan bilderna laddas upp, kan du sedan göra en virtuell tur inne i Notre Dame.
Efter en intensiv resa är det så skönt att komma hem, vila och smälta alla intryck.
Vardagen blir värdefull, när jag får bryta av med mina resor.
Men ännu ska jag inte resa hem.
Jag har mycket kvar att upptäcka i Paris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar