Jag visste att Vatikanen är en egen stat och har gjort mig en föreställning
om hur här skulle se ut.
Blir lite förvånad när jag väl står på plats.
Inga tydliga gränser - det ska finnas några vita stenar som markerar gränsen
- men de ser jag inte någonstans.
Där står jag nu på Petersplatsen - Piazza San Pietro.
En andäktig stämning råder.
Det här har alltså Bernini åstadkommit.
284 kolonner
88 pilastrar
140 helgonstatyer
Under påsken trängs 300 000 personer här.
Plus Påven.
Det upplevs nog bäst hemma i TV-soffan.
Ett besök i Vatikanens eget postkontor är obligatoriskt.
Inne på postkontoret är pennor hårdvaluta.
Ett tips - ta med en egen.
Många pennlösa turister håller utkik efter något att skriva med.
Jag smyger fram min fina bläckpenna från Edinburgh,
som jag alltid bär med mig.
Plötsligt är den utlånad till en ung kille som "bara ska skriva adressen".
Det tar en bra stund innan han har skrivit hela vykortet klart.
Han avslutar med att klottra ner adressatens namn och adress.
Kortet är snart på väg till Frankrike.
Han ler så snällt när han lämnar tillbaka pennan,
så han är förlåten.
När jag väl får den tillbaka, låtsas jag inte se övriga längtansfulla
blickar på mitt skrivdon.
En vecka efter hemkomsten, dimper mitt vykort ner i min brevlåda.
Med Vatikanens eget frimärke, stämplat med Vatikanens egen stämpel.
Man är väl inte filatelist för intet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar