Rom är fullt av vackra fontäner.
Det går inte att undvika Fontana di Trevi.
Fontänernas fontän.
Trodde inte att jag skulle tycka om det överdekorerade barockverket.
Men här är jag helt betagen.
Jag köper en bok om fontäner i Rom, och där läser jag att
Fontana di Trevi påbörjades av Nicola Salvi 1732, och fullbordades av
Guiseppe Pannini 1762.
Slänger ett mynt i vattnet, för att få komma hit till Rom igen.
Så säger sägnen.
Men jag missar en sak: Myntet ska slängas bakåt, med höger hand
över vänster axel.
Vi får väl se om önskningen uppfylls och att jag kommer hit igen.
Jag skulle vilja se Fontana di Trevi i kvällsbelysning.
Akustiken på torget är speciell.
Dovt, ekande ljud av röster och vatten som forsar.
Men jag är inte ensam om att vilja se fontänen där Anita Ekberg badade
i filmen La Dolce Vita, Det ljuva livet.
Vi strosar runt lite planlöst.
Hamnar av en slump vid Spanska Trappan.
Ska vara speciellt sommartid, har jag hört.
Blommor och brudpar som fotograferas.
Nu är det vinter och vi upplever ingen magisk stämning här.
Vi letar upp en engelsk teservering, Babington´s Tea Rooms,
vid foten av Spanska Trappan.
Som den anglofil jag är, vill jag naturligtvis dricka te på ett
äkta Tea House i Rom.
Men det räcker för oss att titta på priserna i fönstret,
för att avstå.
Det blir en afternoon tea i hotellets bar istället.
Med italiensk tramezzino, en smörgås, laddad med tonfisk.
Detta är La Dolce Vita
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar