Många fina utflyktsminnen har jag härifrån.
Under de 12 år som jag bodde i Uppsala,
gör vi många besök hit.
Ibland åker vi bil hit.
Men det bästa är när vi tar båten från Uppsala.
Slottet är riktigt pampigt från sjösidan.
Skoklosters slott byggdes på 1600-talet.
Det såg Carl Gustav Wrangel till.
Men det blev liksom aldrig riktigt klart.
Barockstil skulle det vara.
Wrangel dog och byggjobbarna var oroliga att de inte skulle få betalt
för sitt arbete.
Så de lämnade byggarbetsplatsen, precis som den stod.
I det som skulle bli Bankettsal, lämnades verktyg och byggnadsställningar kvar.
Där står de än idag.
Till allmän beskådan.
När vi lägger till vid bryggan
och går upp till den lilla butiken och köper glass -
då njuter jag av den svenska sommaren.
Tidigare fanns en sjömack här,
men den är borta nu.
Man ska inte säga att det var bättre förr,
men ibland känns det så.
På den lilla slottsrestaurangen äter jag den allra godaste ceasarsallad.
Nästan alldeles ensam sitter jag där i slottsmiljö.
Det tar mig en hel dag att gå runt.
Som vanligt gillar jag bäst att promenera utomhus.
Jag hittar så många intressanta detaljer,
som jag måste titta närmare på.
Sånt tar tid.
Man behöver inte åka till Rom.
Wrangel kunde han också.
Fika ute i Paradiset.
Skokloster har en egen hemsida:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar