Så nära Frankrike som man kan komma.
Väninnan och jag bestämmer oss för,
att under några kulna februaridagar
byta ut Sverige mot Englands sydkust.
Vi flyger med lågprisflyg till London.
Därifrån tar vi tåget till Dover.
Det har gått några år sen doverresan,
men ljudet av fåglar som ekar
det kan jag fortfarande höra.
Ett ljud som studsar mot klipporna i Dover -
ett värdefullt minne som jag bär med mig sen dess.
Har varken tidigare eller senare hört något liknande.
Mystiskt
Magiskt
Stilla
Det ekar
Tyst - högt - på samma gång
Så snart jag har lärt mig hur jag klistrar in ljud här på bloggen,
ska jag lägga in ljudet från måsarna som skriker där uppe.
Men än så länge får det duga med bilder och text.
Klipporna stupar brant upp framför husen.
En alldeles speciell stämning råder här nere.
Bättre än så här kan en resa inte bli.
Det är kallt i luften - men ack, så vackert.
Här byggde de välbesuttna sina hus,
strax under klipporna.
Berget består av kalksten.
Äntligen!
Här i Dover får jag en cream tea.Precis som det ska vara.
Nu väntar några upplevelsedagar
i den sydöstra delen av England.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar