En av mina favoritförfattare, Ernest Hemingway, har gett oss en av de bästa skildringarna av Paris.
I boken En fest för livet, berättar han om sin tid i Paris.
Det var många år sedan jag läste boken.
Nu inser jag att jag måste läsa den igen.
Jag hittar ett exemplar i min bokhylla.
Berättelsen är ett bevis på att det går att skriva om händelser som ligger långt tillbaka i ens liv.
Kort före sin död skrev Hemingway om sitt liv som ung, nygift författare.
Han berättar ingående om Scott Fitzgerald, han som skrev Den store Gatsby. Fitzgerald var i dåligt fysiskt och psykiskt skick, mest på grund av drogmissbruk.
Hemingway spottade inte heller i glaset, och de hann med att svepa många whisky under tiden i Paris.
Undrar just hur mycket hjälp Fitzgerald fick av Hemingway, egentligen...
Jag sträckläser boken, kan inte lägga den ifrån mig.
Jag är imponerad av Hemingway.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar