Jag avskyr tunnelbanor.
Men i Stockholm och London klarar jag av att ta mig fram dit jag ska med hjälp av en karta.
Men Metron i Paris går jag bet på. Jag förstår helt enkelt inte systemet.
Jag springer fram och tillbaka, med tunga väskor. Trappor, skyltar. Om jag frågar efter vägen, förstår jag inte svaret. Ingen tar sig tid att ge ett svar som jag begriper. Jag köper biljett, men kan inte använda den. Det har hänt att jag har blivit tvungen att ta mig upp ur Metron, köa i evighet för att få en taxi istället.
Äntligen, en karta där man trycker på en knapp dit man vill resa. Då lyser lampor efter hela resvägen, så man lätt kan se vilket tåg man ska ta.
Genialiskt.
Tror vi.
Problemet är bara att lamporna lyser en helt annan väg än den vi ska ta. I biljettluckan pekar de ut en helt annan väg.
Jag blir helt förvirrad.
Frågar en vakt.
Då får vi ett tredje alternativ. Om vi nu har förstått hans franska rätt.
Ingen väntar och kollar om vi kommer rätt.
Spår är avstängda. Reparationer eller kollisioner?
Vem vet?
Vi ger upp.
Jag gillar Paris ovan jord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar